Han friade!

Ja, inte Marcus alltså, utan en helt främmande kille på Drottninggatan. (Skulle varit något, om han liksom för att försäkra sig om att jag verkligen sa ja första gången körde hela upplägget igen, för att riktigt försäkra sig om att jag verkligen sa ja!) Jag gick i godan ro runt i stan och gjorde det jag är bäst på (shoppa!) när jag får syn på en kille som sitter med en skylt på kanten av gatan. Först trodde jag att han var en vanlig standrad uteliggare, men ser sen att det på skylten står något om "seeking woman" och "I am nice, faithful and likes children". Jag hajjar såklart till, men bestämmer mig för att det är lika bra att inte stanna och läsa hela skylten utan går raskt förbi. Dock måste min någon sekund för långa blick på hans skyld väckt lite hopp hos den stackars killen, för han reser sig upp och springer efter mig. Han håller fram skylten där jag kan läsa att han är 19 år, från Östeuropa, och dessutom bra på att laga mat. På mycket knagglig engelska frågar han sedan om jag vill gifta mig med honom. Jag står kvar en stund och småfnittrar och tänker att närsomhelst kommer ett helst svensexegäng komma springande , men nej, inga kommer. När jag inser att den stackars killen inte skämtar får jag fram ett liten "ehhh, what?", och han förklarar då (ungefär, han pratade extremt dålig engelska" att han behövde uppehållstillstånd i Sverige och därför behövde en fru, och att han skulle bli en bra make.... Jag visste inte om jag skulle skratta, gråta, bli arg eller vad. Så jag viftade lite med min förlovningsring och sa, No, I am sorry I am engaged", och gick därifrån. Skön ursäkt. Som om jag skulle gjort det annars. Men man måste ju tycka synd o honom, hur desperat gärna vill man stanna i Sverige o man gör något sådant. Hemskt egentligen.

Kan bara hända mig..

Idag har jag lyckats göra bort mig mer än vanligt..Herregud. Men, först en kort sammanfattning av vad som skett sedan jag bloggade sist (jag ska bli bättre, så snart semestern är slut, jag lovar!)

Here it is: Sagostigen, vin,, hälsat på kompisar, glass, vin, spelat kort, vin, badat, grillat, vin, vin, vin, lämnat Lova, vin, regn, TP, vin, sovit, letat lokaler till bröllop (mitt), uteservering, vin, vin, cider, shoppat, vin, stockholm, hämtat Lova...vin..snart Prison Break..

I alla fall, till mina eskapader under dagen. Jag sitter på t banan med Lova i morse och hon sätter sig i sin älskade rosa paraplysulky, och då går någon mackapär sönder så att vagnen fälls ihop så fort hon sätter sig i den. Jag, som inte är den bästa på att ta tio djupa andetag och tänka efter, blir hyfsat irriterad, eftersom vi bara haft vagnen ett år, och längre än så kan man ju tycka att den ska hålla. Jag inser att vi inte är speciellt långt ifrån affären där den är inhandlad (tror jag). till saken hör att jag under åren behandlat vagnar ungefär som handväskor, och under Lovas3,5 åriga liv har hon haft inte mindre än 9 vagnar, så man får faktikst förstå att det inte är helt enkelt att hålla koll på allihopa.. Jag stegar i alla fall in i butiken och förklarar att jag tycker att det är oacceptabelt att vagnen redan är trasig. En ganska otrevlig tjej säger surt att "de där vagnarna sålde vi inte ens i den färgen förra året" . Eftersom hon hade en sådan otrevlig ton så förklarade jag i minst lika otrevlig ton att hon uppenbart inte har någon som helt aning om vad hon pratar om, eftersom jag köpte den här vagnen för ganska precis ett år sedan. Jag la också till (ganska högt, så att de övriga kunderna skulle höra) att om deras vagnar bara håller i ett år kanske de ska informera om det vid inköpstillfället. Hon vägrade fortfarande hjälpa mig, men en annan tjej som jobbade där kom och tittade och sa att de självklart skulle byta ut vagnen. Bara det att de inte hade den vagnen inne och det skulle ta tre veckor innan de kom in igen (dock inte i rosa). Jag undrade då vad de tyckte att lova skulle använda under tiden? (jag har naturligtvis inte kvar alla de andra nio vagnarna, de är sålda) Hon funderade lite och gick sedan in på lagret, och kom ut efter en stund med en svart vagn, som ser helt ny ut. Vagnen är i samma modell som den jag har, fast, den lite dyrare och lyxigare varianten. Hon frågar om jag kan tänka mig att ta den vagnen som ersättning för den trasiga, den här vagnen hade ett par köpt, använt ett par dagar men sedan insett att vagnen inte hade de funktioner som säljaren påstätt, så de hade tagit tillbaka den, och eftersom den hade använts ett par dagar så kunde de inte sälja den. Självklart tackade jag ja, och åkte hem, mkt nöjd med att inte bara fått byta ut den trasiga vagnen, utan också fått en bättre.

Detta har jag suttit och varit nöjd med hela dagen och kvällen, tills at jag pratade med min sambo i telefonen alldeles nyss. Han sa "men, var inte det där en vagn som du fick?" Visst kom jag ihåg att jag för ca ett år sedan fick en vagn av en bakant som hon inte längre använde, men jag var helt säker på att det var en annan rosa liten sulky, som jag inte använt så mkt, så jag svarar att "nej, han blandar ihop det, den här har jag köpt. Vi pratar vidare en stund, lägger på...och då slår det mig. Han har helt rätt. Helt. Jag var i affären och tittade på paraplysulkys för något år sedan, men köpte aldrig någon. Istället fick jag ta över en....

Summa summarum. Jag har bytt ut en flera år gammal sulky, som jag inte ens köpt, mot en, i stort sett, sprilans ny, och dessutom lyxigare variant än det jag hade. Och nu sitter jag och skäms och svär på att jag ska sluta vara så in i norden envis och impulsiv!

Jag överlevde! På håret med ändå..

Här har det varit väldigt tyst ett tag. Anledningen till det är att jag och resten av familjen vari på en liten semester, och- håll i dig, tältat. Tältat! Alla som känner mig vet att jag inte tältar. Det händer inte. Många av mina stackars friluftsälskade vänner ha genom åren försökt få med mig på diverse galenskaper som innebär att sova i tält, men jag har vägrat. Jag kan tänka mig att bo enkelt, men, jag måste ha tillgång till rinnande vatten och en ren toalett. Och väggar runt mig. Och ett tak. Annars får jag typ utslag på hela kroppen och svår ångest. Så fram tills nu har jag sagt tvärnej till alla förslag om semester i tält.


Hur jag blev övertalad den här gången vet jag inte. Jag gissar att det hade något att göra med en kombination av barnögon som bad, och att min sambo fyllt på mitt vinglas någon gång för mycket. Dessutom har jag starka minnen av att han sa att "hans tält är ett riktigt lyxtält".





Så, vi drog iväg med bilen till campingen i Vimmerby. Själva Astrid Lindgrens värld var över förväntan, och barnen älskade det. För Lova som är helt såld på Pippi, Emil, Karlsson och resten av gänget var det paradiset på jorden. Och det gjorde de där nätterna i tält värt det att se barnen så glada. MEN. Det regnade in. Det var trångt. De delade duscharna luktade urin och man kände sig mer skitig efter att man använt dem än innan. Toaletterna såg ut som de gör kl tre på morgonen på en sunkig Viking Line båt, dygnet runt...Överallt såg man foppatofflor (även på våra barn) och bara det kan ju ge en mardrömmar. Men men, det var ändå en toppensemester, men det därmed tält... nej...Not my cup of tea. Men det kanske går att vänja sig?

Jag kanske kommer lägga upp bildbevis senare..

Här är den förövrigt. Balenciagan som jag, näst efter sol och värme, trånar allra mest efter idag.

Porrsurfar

Ute lyser sommaren med sin frånvaro, så jag har intagit ryggläge i soffan med laptopen i knät... Dags för lite gammalt hederligt porrsurfande! I alla fall om du frågar mig vad man blir rejält upphetsad av. Nakna män i all ära, ärligt talat gör det inte så mkt för mig, ett par snygga skor däremot, eller, en riktigt lovely handväska. Åhhhh...Jag kan sitta i timmar och klicka mig runt bland den ena handväskan mer fantastisk än den andra, bland skor som är så snygga att jag skulle kunna ha den som prydnader hemma i vardagsrummet.. Jag kan ärligt talat bli riktigt förälskad i både handväskor och skor (ett fall för outsiders på kanal 5 kanske?), men det är tyvärr förälskelser som går över fort. Har med några få undantag svårt att vara trogen under någon längre period, speciellt när det kommer till skor. Bland mina väskor finns det dock ett fåtal som efter efter ett år eller i vissa fall, många år, fortfarande kan titulera sig "favoriter", och används flitigt.

Det farliga med den här typen av porrsurf, är att man lätt kollrar bort sig, och börjar klicka på "köp", "lägg i kundvagn" och "gå till kassan". Det är tyvärr, ganska ofta en dålig ide. Speciellt i semestertider då reste av familjen vill lägga pengarna på helt andra saker än porr till mig. Så idag har jag avstått, men det kliar i fingrarna efter att en helt underbar Balenciaga (mitt favorit märke,som jag dock bara haft råd med en enda gång hittills), till ett fantastiskt pris, etsats sig fast på min näthinna. Men jag hade karaktär och avstod.

För att få en realitycheck ska jag nu cykla bort till gymmet för lite helt oglamorös träning.

Dagens roligaste.

Hade en mycket trevlig kväll igår hemma hos Åsa, trots fullständigt uselt väder. Vi åt god mat, drack rose, och babblade enda in på småtimmarna.

Idag så träffade jag Jessika, vi tod en prommis genom Gamla stan (turister överallt) och avslutade med en god lunch på Fridays i Kungsan. Jag åt det jag alltid äter på Fridays, deras bruschetta, den är ljuvlig. Mått ganska bra ett par dagar, men nu känner jag att jag är ganska yr så jag hoppas att det bara är tillfälligt.

Dagens roligaste hände på t banan hem, mitt emot mig satt en kille i 18 års åldern, tydligen ganska trött, man såg att han fick kämpa för att hålla sig vaken, till sist går det inte längre och han somnar..mot axeln på den äldre mannen som satt bredvid.. Han måste varit väldigt godhjärtad, för han lät killen ligga kvar där i flera stationer, tills han somnade ännu lite djupare, och hans huvud trillade ned i mannens knä. Då väckte han honom väldigt försiktigt och sa "ursäka, jag tänke bara väcka dig, så att du inte missar din station menar jag".

Iväg för lite skvaller.

Regnet öser ner och det känns mer som oktober än juli...

Jag ska hem till Åsa för lite rose och skvaller. Jag hade tänkt mig både att jag skulle cykla dit, samt att vi skulle sitta på hennes fantastiskt härliga balkong, men det får nog bli t-banan dit, och sitta inne som gäller.....

Oh well, det ska bli väldigt nice ändå.

Vaken alldeles för tidigt.

Min pojkvän är verkligen världens finaste och bästa på alla sätt och vis, men, han är urusel på att passa tider. På vår allra första date, så var han faktiskt i tid (och jag en kvart sen, men det är en annan historia), men efter det så har han såvitt jag kan minnas alltid varit minst tio minuter sen, ibland upp till en timme.

Likaså är han sen i stort sett varenda morgon när han ska till jobbet (han påstår att det är något fel på alarmet på hans mobil, det ringer inte..). Varje morgon vaknat jag av att han skriker "åh nej" och sen börjar rusa omkring som en dåre. I vanliga fall lyckas jag för det mesta dra täcket över huvudet och somna om, men idag, då blev jag upplyst om att han inte hinner hämta tvätten i tvättstugan. Så ,sjuuuukt tidigt på morgonen blev jag tvungen att gå och hämta 10 kilo tvätt, och nu ligger all tvätten i soffan och förväntar sig att bli sorterad, och vikt, och strykt. Jag vet att jag skrev att jag älskar att städa, men att sortera tvätt, och stryka, det räknar jag inte dit. Det är tvärtom något av det värsta jag vet.

Funderar starkt på att gå och lägga mig igen, det är ändå höst ute, och tvätten lär väl ligga kvar när jag vaknar också.

YES!

Ikväll börjar min favvoserie igen, höll nästan på att missa det! Visserligen går serien lite på övertid nu, men jag är ändå helt hooked.

Om det inte vore

så att jag redan

var förlovad med

världens hetaste

kille, så skulle

jag bli tvungen

att nöja mig med

världens näst

hetaste :)

Det här med städning.

Jag älskar att städa. Japp. Folk brukar tro att jag inte är klok, men så är det. Det finns få saker som slår att sätta sig ned i soffan, och veta att det inte finns något som man "borde göra". Jag klarar inte av att sitta och koppla av, om jag vet att det ligger leksaker i hela hallen, eller disk som borde diskas. Det går bara inte. Därför städar och dammsuger jag dagligen, med några få undantag. Jag vill att vi alltid ska kunna ta emot gäster i vårt hem, utan att behöva skämmas. Jag har svårt att förstå hur vissa klarar att leva i en enda röra, hemmet ska ju vara en trevlig plats, där man ska trivas.

Så nu ska jag ta och släpa mig upp ur soffan och ta tag i just detta...

Klart att jag ska ha en blogg!

Jag har aldrig förstått tjusningen med att ha en blogg, men eftersom jag med stor glädje följer alla andras bloggar så tänkte jag att "why not?" Som tonåring skrev jag dagbok som besatt, och att läsa mina gamla dagböcker idag är jättekul....så om inte annat så är det en investering för framtiden. Tänk allt man glömmer, allt roligt som barnen gjort eller sagt, som man tänker att "det här måste jag komma ihåg"...SURE. Efter en vecka har man glömt det. En blogg borde väl kunna få ordning på det hoppas jag.

Dessutom har jag en väldans massa tid just nu, är sjukskriven i tre veckor, och har semester i tre direkt efter det, så jag borde kunna skriva en roman under den tiden.

Min läkare har sagt år mig att inte ligga hemma i sängen (jag är sjukskriven för stress...en lång historia som inte har med jobbstress att göra..) utan vara ute och göra så mycket normalt som möjligt. Vilken jag försöker med, men jag känner mig hur dum som helst. Kan man sitta på cafe och skvallra med en kompis, borde man ju kunna vara på jobbet också kan man tycka. Jag vet att poängen är att jag ska få en paus från alla slags krav, men ändå. Det känns bara så dumt! Ska försöka bortse från det den här veckan och inte bara vara hemma, jag blir bara ännu mer stressad av att ha långtråkigt!