Förvirrad.

Igår tog jag med mig min digipass till jobbet för att betala räkningarna. Väl där kom jag på att jag inte hade med mig själva fakturorna, vilket försvårade det hela en aning. Så jag tog hem digipassen igen för att kunna betala hemifrån istället. Men eftersom igår kväll var en fullspäckad tvkväll glömde jag det.
I morse fick jag dock med mig räkningarna till jobbet, men väl där så inser jag att jag denna gången inte fått med mig digipassen. What to do? Imorgon satsar jag på att få med mig digipassen (för säkerhetsskull, lämnade jag räkningarna kvar på jobbet, för att undvika att göra samma misstag igen)

Mitt nya favorit program.

Jag kan inte hjälpa det, jag älskar Hollywoodfruar på Tv 3! Min favorit är Maria, nej, hon verkar kanske inte vara den vassaste kniven i lådan, men snäll som få. (snäll är en klart underskattad egenskap)Dessutom är hon så otroligt underhållande,i sista avsnittet när hon var lycklig som ett barn över att hon köpt ett kylskåp (för egna pengar!!)fullt med godsaker åt sin familj...Det går inte att inte gilla henne. (Kvinnan bevisade verkligen sin godhet där, hon struntade i att köpa en ny handväska, och köpte istället denna present åt sin familj. Jag upprepar: STRUNTADE i att köpa en ny handväska..Hon är Moder Theresa i mina ögon!)

Anna Anka däremot kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om. Ok. kvinnan lider ju uppenbart av någon slags störning och verkar vara allt annat än sympatisk, men man kan ju inte låta bli att bli imponerad av denna enorma hype hon skapat i lilla Sverige. I veckor har hon varit hetaste nyheten i tidningar och tv. Vad är det med människor som gör att de blir så fruktansvärt provocerade av Anna Anka?? Jag fattar det ärligt inte. Nej, hon verkar vara en ganska dryg och otrevlig människa, men sådana hittar man väl överallt. Mrs Anka befinner sig dessutom på andra sidan Atlanten, så för oss i Sverige kan det väl inte spela så stor roll. Det borde finnas betydligt värre personer för media att rapportera om enligt mig. Hon har en förmåga att spotta ur sig den ena kommentaren dummare än den andra, det kan jag hålla med om. Men vissa saker hon säger tycker jag inte är såååå tokiga. Visst, hon tar det alltid några steg för långt, men ändå.

Detta med att man ska hålla sig lite fräsch för sin partner tex. Jag håller med. Allt för många, inkl mig själv, har en tendens till att sluta bry sig helt efter något år tillsammans. Varför!? Att hålla liv i ett förhållande är tillräckligt svårt utan att det fysiska attraktionen ska försvinna. Att lufsa omkring i slitna mjukiskläder med lite stubb på benen varenda kväll i ett års tid måste ju släcka all passion. Med det inte sagt att man inte ska kunna få vara sådan också, ibland, men många blir nog alldeles för bekväma...Detta tycker jag dock gäller även killarna. Att anstränga sig lite för sin partner tyker jag alla ska göra!

Den tredje lilla Hollywoodfrun tycker jag att de kan klippa bort ur serien, hon är verkligen bara så trist.

Scary!

Idag var en slitig dag på jobbet, av någon anledning bestämde sig hela Norge för att ringa till oss, samtidigt. Förvisso är det bra att de tar sig i kragen och vill betala på sina skulder, men alla, samtidigt? Igår satt jag och ringde, och ringde, och ringde och inte en människa svarade.. Mycket märkligt.

Hur som helst, jag var rejält trött och sliten på väg hem på T banan, och satt bara och längtade efter att få komma hem. Mitt emot mig står en man, i 40 års åldern. börjar jag Han sitter och ritar i ett litet block, och efter ett tag börjar jag lägga märke till att han tittar upp ganska ofta, och då på mig. Blev lite besvärad och höll ett litet öga på honom medans jag bläddrade i min tidning, och efter några minuter var det helt uppenbart att han satt och målade av mig. Är inte det lite fräckt? Man kan väl fråga innan? Finns förvisso ingen lag som säger att man inte får rita på t banan, men när man så uppenbart sitter och ritar av någon så kan man väl i alla fall säga något... Obehaglig kille.

Dagens konstigaste....

...jag kan ha min sjuåriga bonussons skor. De passar alldeles utmärkt. På oss båda. Nu kan man tro att den stackars pojken har onrmalt stora fötter, men nej. Det är jag som uppenbart har sjukligt små.

Detta var iof ingen nyhet för mig, att hitta skor är ett rent helvete, så för det mesta får jag ha för stora skor, jag har tom utvecklat en teknik för att få skorna att stanna på foten när man går, trots at de är för stora. Jajamen.

Med tanke på hur svårt det alltså är för mig att hitta snygga skor, måste jag säga att det är en bedrift att ändå äga så sjukt många par skor som jag gör. Fatta hur många timmar jag spenderat skoshoppandes!?

Hjälp.

Trotsåldern har kommit till Snöbollsgränd. Trotsåldern Deluxe. Jag trodde faktiskt att jag skulle bli skonad från detta, det är ju i treårs åldern denna plåga brukar infinna sig, och eftersom Lova ska fylla fyra om en månad, så förutsatte jag att faran var över. Lite stolt över mina goda parenting skills var jag också, och tänkte att det var ganska snyggt gjort att uppenbart få denna ålder att passera utan ett enda vredesutbrott från Lovas sida (nåja, ganska få i alla fall).

Igår tvingades jag dock att inse att jag inte klarat mig. Igår morse tog det mig 45 minuter, att få på henne kläder och ta oss ur lägenheten. På riktigt. ALLT jag gjorde var fel, jag packade ryggsäcken på fel sätt- vredesutbrott nr ett. Jag packade upp ryggsäcken igen, för att låta henne visa hur man packar rätt, då förstörde jag något- vredesutbrott nr två. Hon sa att hon ville ha fem saker i ryggsäcken, jag ber henne ta fram de saker hon vill ha, hon packar ner en sak, och sedan kommer vredesutbrott nr tre, hon har nämligen bara tråkiga saker i sitt rum. Så fortsatte vi, och vid vredesutbrott nr 19 gav jag upp och mutade henne med glass, bara vi kunde gå nu. Det funkade. Väl framme hos dagmamman var hon sitt vanligt glada jag igen. Idag köpte jag ett storpack glass, ska jag klara mig igenom detta utan att bli gråhårig i förtid, så kommer det behövas.

Före och efter..

Bilder från bröllopet vi var på för några veckor sedan...Att människor kan förfalla så snabbt!

Så här såg vi ut kl 15.30:


Och så här kl 2.30


Kommentarer är överflödiga, det var en kul kväll helt enkelt!

Hur svårt ska det vara!?

Just hemkommen från ytterligare en dag på akuten med Lova.. Kan nästan börja räkna personelen där till mina närmsta vänner med tanke på hur ofta vi är där. Saken är att vi inte skulle behöva vara där alls, om vissa männsikor bara kunde ta sitt föräldraansvar och sköta medicineringen som den ska skötas. Nu är de inte så tyvärr. Anledningen till detta är tydligen att jag är sjuk, och behöver terapi... Detta eftersom jag har lyckats med bedriften att lura inte mindre än 4 olika läkare på akuten till att ge Lova behandling. Att det går att fejka astmaanfall och andningssvårigheter på en treåring är ju allmänt känt. Eller!?

Jag är så arg och upprörd att jag knappt kan sitta still, vill helst hoppa omkring och skrika och gråta. Stackars min lilla tjej. Och stackars resten av familjen som i tid och otid för spendera massa onödig tid på ett sjukhus. Stackars mitt arbete, och mina kollegor som får mer att göra när jag inte är där en bråkdel av så mkt som jag borde. Men allra mest stackars lilla älsklingen såklart.

Killinggänget på Dramaten

Här har det varit sjukstuga i nästan en vecka..Någon slags light variant av svininfluensan skulle jag vilja kalla det. Hosta (som förvisso fortfarande är kvar) halsont, feber och ont i kroppen. Riktigt trist...
Nu håller jag tummarna för att jag ska kunna gå och jobba imorgon, fick just ett mess av Lovas pappa som skrev att hon hostat så hon kräktes i natt. Om någon timme kommer hon hit och jag är redo med diverse mediciner, jag får panik om jag måste vara hemma imorgon!!! Känns som ett bra mål med att ha ett arbete är att vara där MER än man är hemma sjuk eller vabbandes... Känns inte som att så är fallet just nu

Igår var i alla fall jag och älsklingen på premiären av Killinggänget på Dramaten. Hade ganska höga förväntningar som tyvärr inte helt infriades. Visst var en småkul, och stundtals riktigt smart och bra, men neeej...Tyvärr var det till största delen en besvikelse. Pjäsen handlar om män i grupp, och karaktärerna är karikatyrer på dem själva. En smart pjäs men underhållningsvärdet var inte så högt.
Efter Dramaten åkte vi till söder och gick på min favvo tapasrestaurang, "La Cucaracha". Väldigt god mat och jättemysigt. Efter det blev det en drink på "och himlen därtill".

Nu kommer lilla prinsessan hem om en timme och då blir det pusskalas!

Första dagen hos dagmamman avklarad.

Idag var Lova första dagen hos sin dagmamma, jättekul! Det här kommer att bli sååååå bra. Jag var med hela dagen men redan i morgon så kommer hennes pappa att lämna henne där själv några timmar. Jag är hur nöjd som helst, Lovas dagmamma Viktoria, samt de två andra dagmammona som hon samarbetar med verkar vara fantastiska människor, som är jätteengagerade i sitt arbete med barnen. Åh så bra det känns!

Nu sitter jag helt utslagen i soffan...Vi var på bröllop i Grästorp i helgen. Fråga mig inte var det ligger, för det vet jag inte, men det var långt bort, så det känns som jag spenderat helgen åkandes bil. Men det var ett jättefint bröllop med kanonrolig fest, så det var det värt alla gånger.

Precis lämnat Lova till sin pappa, och det känns som vanligt sjukt tomt hemma..Man blir lite schizofren av detta med varannan vecka..Ena veckan har vi två barn och det är full rulle med bara massa barnaktiviteter, barnmat, barn tv och allt sådant. Sedan rätt som det är vi själva och istället blir det after works, utekvällar, vuxen mat och vuxentid... Självklart finns det alltså fördelar med att ha barnen varannan vecka, men neej, jag saknar dem redan!!

Nu ska jag ta tag i städningen (en fördel med att barnen inte är här, efter man städat så är det fint i mer än fem min) och sedan åka och handla. Ikväll ska jag spana in Hollywood fruar på tv..har höga förväntningar och hoppas på att det ska lindra lite av abstinensen efter Desperate Houswifes..

Äpplet faller inte långt från trädet..

Lova ska som sagt börja hos dagmamma om någon vecka, och för ett par dagar sedan utspelar sig följande konversation

L: Mamma, kan jag få en ny ryggsäck?
M: Varför då, du har ju säkert tio stycken jättefina ryggsäckar
L: Men jag vill köpa en ny ryggsäck
M: Varför då?
L: Jag måste ha en ny snygg ryggsäck på nya dagiset, så att alla barnen ska tycka om mig...

Lova har alltså redan vid 3 års ålder ärvt min övertygelse om att ett ny snygg väska löser alla (och då menar jag verkligen ALLA) problem. Jag förstår precis hur hon menar, skulle jag byta jobb, skulle jag med 100 % sannolikhet införskaffa en ny väska som självförtroendeboost innan jag gick dit första dagen. Andra problem som löses (eller åtminstone lindras) med hjälp av en ny väska är: kärleksbekymmer, rastlöshet, bakfylla, pms, depression, influensa (av hänsyn till omgivningen bör man dock sköta shoppingen via internet)dåliga hårdagar och tandvärk.

Självklart har jag alltså skaffat en ny fin väska åt min lilla prinsessa och hennes samling av väskor ökar i samma takt som min..

Skumpa!

Efter jobbet igår gick jag ned till Norra Bantorget och träffade Bella. Vi hamnade uppe på takterassen på Clairon och där satt vi och drack skumpa hela kvällen. Finns inget godare! Igår där i solen med mitt glas bubbel i handen kändes det ve kligen som att sommaren fortfarande är kvar. Men nu på morgonen så ser det bara kallt och mörkt ut ute.. Jag längtar till sol och värme något fruktansvärt.

Hur som helst så hade jag en riktigt trevlig kväll igår med massa skvaller och fnitter, så att det är lite segt idag det får jag stå ut med, det var det värt!

Vill även ge en eloge till den trevliga äldre mannen som körde taxin hem igår. Han var verkligen ett proffs och verkade tom tycka att det var trevligt att jag babblade hela vägen hem..(Det är liksom svårt att få stopp på pratet och fnisset när man väl kommit igång :))