Hur svårt ska det vara!?

Just hemkommen från ytterligare en dag på akuten med Lova.. Kan nästan börja räkna personelen där till mina närmsta vänner med tanke på hur ofta vi är där. Saken är att vi inte skulle behöva vara där alls, om vissa männsikor bara kunde ta sitt föräldraansvar och sköta medicineringen som den ska skötas. Nu är de inte så tyvärr. Anledningen till detta är tydligen att jag är sjuk, och behöver terapi... Detta eftersom jag har lyckats med bedriften att lura inte mindre än 4 olika läkare på akuten till att ge Lova behandling. Att det går att fejka astmaanfall och andningssvårigheter på en treåring är ju allmänt känt. Eller!?

Jag är så arg och upprörd att jag knappt kan sitta still, vill helst hoppa omkring och skrika och gråta. Stackars min lilla tjej. Och stackars resten av familjen som i tid och otid för spendera massa onödig tid på ett sjukhus. Stackars mitt arbete, och mina kollegor som får mer att göra när jag inte är där en bråkdel av så mkt som jag borde. Men allra mest stackars lilla älsklingen såklart.